lipsticktraces

Jag är rädd för döden.

Rädd för att jag ska dö, att någon jag älskar ska dö eller att jag ska se någon dö och inte kunna göra nånting. Min rädsla för döden är med mig vart jag än går. När jag flyger, om jag tycker någon kör bil för fort, att nån kanske ska hoppa framför tåget. Mina senaste dödsångesttankar har handlat om att tänk så dör mamma och pappa på sin långa resa, tänk så hade inte Norrlandsbruden kommit hem och tänk så dör S i London?

Vad ska jag göra då? Hur går man vidare när någon dör? Jag har haft turen att inte få uppleva så många dödsfall. Min morfar dog när jag var 7-8 år, och en avlägsen kusin som jag inte hade några band till dog för ett par år sedan. Men tänk när någon som står mig närmare dör?

Det är i såna här fall jag önskar att jag var troende.