lipsticktraces

Vet inte om ni har noterat att annonserna på min blogg handlar om Gud. Gud älskar dig och bibelskolor i Lund, det är väl fantastisk! Men varför här? Jag är ateist, allmänt anti religioner och det är väl ändå inte sååå himla ofta Gud figurerar i mina texter!? Mkt irriterande. S däremot, hon får göra reklam för hotell i London! Hmpf!

När jag och S var i Paris för drygt ett och ett halvt år sedan var vi ute en av de sista kvällarna där. Vi var på ett ställe som jag tyckte var fullkomligt vidrigt, med killar som vägrade lämna mig ifred och som tog alla chanser dom kunde när man gick för att dansa. Detta byggde upp ett enormt obehag i hela mig och det kulminerade när vi långt om länge gick därifrån och två killar började följa efter oss, ta på oss och prata med oss. Det var obehagligt som fan men vi lyckades hitta en taxi och medan Sanna frågade om han kunde köra oss tog den ena killen helt plötsligt ett skamligt fittgrepp på mig.

Jag har små korta minnesbilder av vad som hände, allra tydligast är hur det kändes när han tog på mig, när han utan inbjudan trängde sig på mitt allra mest privata. Jag minns att jag vände mig om och ville skrika men inte fick fram ett ljud. Jag minns hur taxichauffören ropade "get in!" och jag minns poliserna som kom från ingenstans och tryckte upp killarna mot väggen. Visst låter det inte klokt? Var kom poliserna ifrån!? Dom var hur många som helst! Sanna hade slagit till den ena killen och puttat in mig i taxin och då fick taxichauffören tolka för poliserna pratade bara franska. Vi förstod så mycket som att dom ville att vi på nåt sätt skulle anmäla dom, men vi ville bara hem. På vägen hem minns jag att jag tittade på Paris by night samtidigt som chocken övergick i äckel och att tårarna var omöjliga att stoppa.

Jag kan fortfarande känna exakt hur det kändes med hans vidriga hand mellan mina ben. Det var en fruktansvärd kränkning som tyvärr faktiskt har lämnat en del spår. Jag är väldigt känslig för att okända människor ska ta i mig, speciellt om jag är ute. Jag är inte riktigt bekväm med oväntad kroppskontakt heller, även om det är någon bekant som kramar mig. Jag måste få lite förvarning, liksom. Detta har dock blivit bättre sen jag var med i spexet, både S och L var tidiga spontankramare, och eftersom dom visade sig vara underbara människor har det knuffat mig i rätt riktning.

Det gör mig förbannad att en idiot har påverkat mig så mycket, och det är svårt är förstå varför. Så illa var det väl ändå inte, kanske någon tänker. Och jag förstår att ni tänker så, men ändå vet jag att, jo. Det var precis så illa. Och jag ångrar att vi inte anmälde dom, även fast jag vet att jag inte hade orkat det då. Men det hade ändå blivit något slags avslut.

Nu är det mer som ett sår som nästan, nästan läker...men inte riktigt.

Så fort jag ser en snygg blond, korthårig tjej så blir jag handlöst förälskad och börjar genast tänka tankar som det definitvt är 18-årsgräns på. Tänk att få göra vad man ville med en sån liten pudding som jag såg idag. Mjauuu!

-besöka en regnskog
-bestiga ett berg
-åka till Amesterdam
-åka till Berlin
-besöka Australien
-besöka Nya Zeeland
-besöka Thailand
-åka kust till kust med bil i USA
-besöka Disneyworld
-simma med delfiner
-snorkla över ett korallrev
-besöka Islands glaciär Vatnajökull, och uppleva landet igen + se lunnefåglar och valar
-delta i tomatkrigsfestivalen La Tomatina i Valencia
-båtluffa i Grekland
-lära mig surfa på Hawaii
-plugga en termin på universitet i USA
-upptäcka Kanada

Jag måste bara uppdatera igen! Jag har en sån underbar, bubblande, fnittrig känsla i magen, som sprider sig som kolsyra i mitt blod och får mig att fnittra till och sitta och fånle. Fan vilket härligt humör! :)

When you, when you forget your name
When old faces all look the same
Meet me in the morning when you wake up
Meet me in the morning then you'll wake up

If only I don't bend and break
I'll meet you on the other side
I'll meet you in the light
If only I don't suffocate
I'll meet you in the morning when you wake

Lovesick, bitter and hardened heart
Aching, waiting for night, waiting for life to start
Meet me in the morning when you wake up
Meet me in the morning then you'll wake up

If only I don't bend and break
I'll meet you on the other side
I'll meet you in the light
If only I don't suffocate
I'll meet you in the morning when you wake

Jag älskar Keane och sitter och ylar med. Den är så bra!

                                    Utmärkande drag                                     

• Medelålders                                     
• Yrkesutbildade                                     
• Gifta par med hemmaboende barn                                     
• Medel- och höginkomsttagare                                     
• Hus i villaförort medelstora städer                                     
• Barnfokuserade                                     
• Traditionalistiska individualister                                     

AHHHH, GET ME AWAY FROM HERE - I'M DYING!

Jag är rädd för döden.

Rädd för att jag ska dö, att någon jag älskar ska dö eller att jag ska se någon dö och inte kunna göra nånting. Min rädsla för döden är med mig vart jag än går. När jag flyger, om jag tycker någon kör bil för fort, att nån kanske ska hoppa framför tåget. Mina senaste dödsångesttankar har handlat om att tänk så dör mamma och pappa på sin långa resa, tänk så hade inte Norrlandsbruden kommit hem och tänk så dör S i London?

Vad ska jag göra då? Hur går man vidare när någon dör? Jag har haft turen att inte få uppleva så många dödsfall. Min morfar dog när jag var 7-8 år, och en avlägsen kusin som jag inte hade några band till dog för ett par år sedan. Men tänk när någon som står mig närmare dör?

Det är i såna här fall jag önskar att jag var troende.

Åt lunch på Nova med pappa och bror idag. Mycket mysigt. Har saknat brorsan. Fick en snabbgenomgång av datorn, det var luckor och batterier och tjofaderittan. Men det ska nog gå bra. Eh-hum. Har ju fått min lilla ögonsten, numera döpt till Slaptop Alice. Min laptop alltså. Och ett trådlöst nätverkskort av mina kära broder i julklapp. Nu ska lilla Alice pyntas och inredas. :) Jag funderar på att färsta min fina Diversity is our strength-dekal på henne.

And I've got plenty of 'em.

-Hur ska jag kunna läsa QX när jag är i London?! Jag gillar inte att läsa den i pdf-format. Folk får komma och hälsa på med intervaller så att de kan ta med sig en rykande färsk QX till mig. Samma gäller Pause.

-Vill jag köpa Will&Grace-samlarboxen, eller vill jag köpa alla säsonger individuellt? Finns det extramaterial på säsongerna som inte finns i boxen?

-Jag vet inte om jag hinner få min mp3-spelare innan jag flyttar. Men jag behöver ändå en ny, större. Men hur stor? Vilket märke? Jag är sugen på Creative Zen Vision:M 30 mb, men den kostar samma som Will&Grace-boxen. Mkt mkt mkt svårt val.

Det är sååååå synd om mig! ;)

Under det senaste året har jag sett dokumentärer om bögar som vill adoptera, bögar som spelar handboll och bögar som tävlar i dans för samkönade par. Jag ser gaykillar i Spin City, Desperate Housewives och Six feet under. Och Böglobbyn då, såklart. Och visst är det väl härligt, för synlighet är väl bra? Men när synligheten innebär ett osynliggörande, då vill inte jag vara med längre.

För är det inte nånting som saknas?

Var är alla brudar? Var är dokumentärerna om kvinnor som vill ha barn ihop, om kvinnorna som sportar och vart fan är Flatlobbyn?! Varför kan inte Cameron i House vara flata? Varför är ingen I Gilmore Girls flata eller bi?

VARFÖR ÄR VI SÅ FÖRBANNAT OSYNLIGA?!

...for I have sinned. Jag kunde inte låta bliiiiiiii!

...var underbart! Bodde helt perfekt hos världens gulligaste värdpar som skämde bort oss alldeles för mycket. Hade en helt fantastiskt trevlig och lyxig nyårsmiddag med överdosering av champagne, sjukt trevligt och roligt folk och betydligt mer hångel än vad jag hade räknat med. Hrm-hm. Bakfyllan var däremot inte särskilt rolig. Det som förgyllde min dag var att J sa att jag liknade Cissi. Jag insåg ju rätt snart att han menade Linda men de få minuterna innan dess var njutbara. Dom andra dagarna har spenderats på stan, har haft underbart väder och njutit av Stockholm. En del shopping har det också blivit. Träffade min sötaste Mållgiz-E och vi hade det så mysigt, hon är bästaste sötbollen ever. Träffade dessutom pride-J på Torget, oväntat och jätteroligt! Har saknat det lilla grynet. Och jag, S och E har haft något slags [ganska sjukt] hat/kärlek-förhållande hea resan. Haha!

Vi såg föresten massor av kändisar: Äntligen Hemma-Karin, Peter Jihde, Marit Bergman, nån bok-recensent och Maria Abrahamsson, ledarskrient på Svenska Dagbladet. Hon var jävligt cool måste jag säga, hon riktigt utstrålade girl power.