lipsticktraces

Det är morgon. Jag är stolt över att jag kommit upp ur sängen i lagom tid. Jag valsar ner till verandan och tar en titt på plugget. Går in i köket och sträcker mig efter havregrynen... då jag ser EN DÖD MUS I EN MUSFÄLLA PRECIS VID KYLSKÅPET!

Panik utbryter. Jag ringer i panik min moder. Inget svar. Jag ringer i panik min fader. Han svarar..ganska tyst.. sitter han i möte månntro? Mycket upprörd berättar jag om det fasansfulla som hänt i köket. Han föreslår att jag ska lyfta bort musen med en påse. Nej du, det tänker jag absolut INTE göra! Han konstaterar att han kan ju iallafall inte göra något eftersom han jobbar, och lämnar mig åt mitt öde.

Det slår mig plötsligt hur oerhört hemskt det är att denna lilla, lilla mus är död, och jag ägnar en lång stund åt att gråta över musens öde. När jag till slut accepterat att musen liv är slut måste jag göra nånting åt det hela. Jag går stelt ut i köket, rycker åt mig en ICA-påse som jag lägger över den lilla kraken. Men det kommer snett. Och svansen sticker ut. Det är mycket sorgligt. Jag fäller möjligtvis en liten tår till.

Nu är klockan snart två. Musen ligger kvar under påsen. Det är fortfarande en sorglig syn.