Hur ska jag orka?
Bakgrund: jag jobbar just nu i en verkstad där enbart män jobbade idag. Jag var på pride förra helgen. Resor och vad det kostar till Stockholm kom upp, och folk undrade varför jag hade varit där. Ämnene pride och homosexualitet kom upp.
Jag orkar inte ens tänka på alla dumheter som sades. Diskussionen höll sig på en relativt okej nivå (dvs att dom helt enkelt inte vet ett skit), med vissa avstickare till argument som gjorde mig vansinnig (pedofili). Jag blev stum över hur idiotiska saker vissa av dem spottade ur sig men gjorde min bästa för att argumentera emot. Det slutade med att jag inte orkade lyssna på dom mer, sa det till dom och gick. Efteråt kommer jag naturligtvis på alla bra svar och formuleringar som jag var för upprörd för att tänka på tidigare.
Nu till min fråga. Hur orkar man? Hur ska jag orka? Hur ska jag orka kämpa och diskutera och demonstrera och jobba med dom här frågorna och sen mötas av en vägg av total oförståelse? Mitt mål är att fortsätta med det här i mitt yrkesliv, men jag vet inte om jag orkar rent psykiskt.
Jag blev så arg att jag skakde och när det väl hade lagt sig blev jag så fruktansvärt, fruktansvärt ledsen. Det här är mina hjärtefrågor, det jag verkligen tror på och som engagerar mig. Och det känns så jävla kämpigt just nu. Men samtidigt har jag fått en nytändning efetr en sommar då jag har haft lite svårt att finna engagemanget. Så på det sättet är det bra. Men ändå...aj.
Pride-J ringde iaf mig idag. Total överraskning, han ville bara beklaga sig lite, men oj vad glad jag blev. Han är så söt, den lille pågen. <3
Jag orkar inte ens tänka på alla dumheter som sades. Diskussionen höll sig på en relativt okej nivå (dvs att dom helt enkelt inte vet ett skit), med vissa avstickare till argument som gjorde mig vansinnig (pedofili). Jag blev stum över hur idiotiska saker vissa av dem spottade ur sig men gjorde min bästa för att argumentera emot. Det slutade med att jag inte orkade lyssna på dom mer, sa det till dom och gick. Efteråt kommer jag naturligtvis på alla bra svar och formuleringar som jag var för upprörd för att tänka på tidigare.
Nu till min fråga. Hur orkar man? Hur ska jag orka? Hur ska jag orka kämpa och diskutera och demonstrera och jobba med dom här frågorna och sen mötas av en vägg av total oförståelse? Mitt mål är att fortsätta med det här i mitt yrkesliv, men jag vet inte om jag orkar rent psykiskt.
Jag blev så arg att jag skakde och när det väl hade lagt sig blev jag så fruktansvärt, fruktansvärt ledsen. Det här är mina hjärtefrågor, det jag verkligen tror på och som engagerar mig. Och det känns så jävla kämpigt just nu. Men samtidigt har jag fått en nytändning efetr en sommar då jag har haft lite svårt att finna engagemanget. Så på det sättet är det bra. Men ändå...aj.
Pride-J ringde iaf mig idag. Total överraskning, han ville bara beklaga sig lite, men oj vad glad jag blev. Han är så söt, den lille pågen. <3
Kommentarer
Trackback
