Last day at work

Idag är sista dagen på mitt älskade jobb. Jag har nog inte riktigt fattat det förrens precis nu, 2 timmar innan jag börjar. Pratade med M och P innan, dom var förvånade över att jag lät så lugn angående allt. Jag är också det.

Jag är nervös nu. Som jag alltid verkar bli när jag inte riktigt vet vad jag ska känna. Fan, jag kommer sakna alla så mycket, men samtidigt ska det bli skönt. Jag har varit där i 16 månader, det är låååång tid, speciellt här, inom det här yrket. Folk från hela världen har kommit och gått. Och nu är det min tur, antar jag.

Jag har bara så svårt att förstå att dom menar allvar när dom säger att dom kommer sakna mig. När dom säger att jag är så älskad där och att jag har varit bra för stället. Att jag är en bra assistant manager.

Jag och Lily var och såg en utställning igår, Life Before Death hette den. Bilder tagna på folk som bodde på hospice och visste att dom skulle dö, och så en bild direkt efter att de hade gått bort. Väldigt starkt och rörande, och fantastiska bilder. Och visst fick jag en tankeställare. Det gäller att ta vara på den tid man har. Som en av dem hade sagt "Life was given to me. I had to live it. And now I have to give it back." Jag skulle vilja lägga till "I had to live it. I had to love it."

Och det är väl det som är planen nu. Nu ska jag leva upp till mitt nyårslöfte om att 2008 skulle bli bättre än 2007.

Nu ska jag ta vara på sommaren, och ta vara på löftena om att få komma och hälsa på. Nu ska jag banne mig åka och jobba på den där festivalen. Bjuda mina vänner på drinkar, och prata på Skype med dom som nu är för långt bort.


Nu jävlar! Nu är det dags för något nytt! Och det ska bli bra. Det har jag bestämt mig för. Det ska bli bra!

Utvardering, 235 dagar senare

Jag undrar om jag har forandrats sen jag flyttade till London. Eller, det vore ju konstigt om jag inte hade det. Men jag undrar hur. Om jag skulle gissa sjalv, hade jag nog sagt att jag har blivit mer sjalvsaker. Kanske tar jag for mig lite mer. Och sa har jag nog blivit mer oppen, och har lattare att prata med folk jag inte kanner. Och kanske har jag lart mig mer om vad vanskap ar, och vad jag forvantar mig av dom jag kallar mina vanner. Att det ar battre att halla fast i dom som verkligen betyder nanting an att forsoka tvinga fram en vanskap med nagon man inte har nagot gemensamt med. Jag har lart mig att jag kan klara mig sjalv, men att jag trivs battre i sallskap. Att det ar svart att vara nyttiga och motionera nar man inte har en mamma som hejar pa. Och att jag inte vill bo har hela livet, men att jag nog stannar ett tag till...

Gandalf is love

Idag när jag och S var på utflykt till Covent Garden kom vi rakt in i BAFTA Awards. Sjukt kul, vi stod och trängdes med tusentals andra ett tag, men såg inga kändisar. Så vi gick och kollade på en stor skärm där dom visade från röda mattan.

När jag står där och glor ser jag helt plötsligt något bekant över mannen som går förbi mig..

Han var rätt gammal..skägg..såg så himla snäll ut..var hade jag sett.---

DET ÄR GANDALF! SIR IAN MCKELLEN!!!

Gick. Förbi. Mig. Sir Ian McKellen. GICK EN METER FRÅN MIG!

Jag trodde ögonen skulle ramla ur skallen på mig. :D

suck..!

Fan, kan inte formulera mina känslor men summan av kardemumman är att jag vill bort härifrån. Snabbt.

Att göra...

Idag är det 45 dagar tills jag flyttar till London. Av dom 45 kommer jag spendera 6 i Sthlm, 3 med att packa och 4 med att vara i upplösningstillstånd. Då blir det alltså enbart 32 lediga dagar. Jag har ganska mycket att göra.

-Sortera klart i mitt rum

-Sälja kurslitteratur
-Kemtvätta kappa
-Fixa receptbok
-Kolla upp min försäkring
-Hitta och kolla upp mitt pass
-Fixa något slags bank statement
-Skriva CV
-Framkalla och sätta in kort från bal/student/Roskilde/spex
-Skriva ett paper
-Köpa fotoalbum
-Boka hostel
-Göra omtenta
-Köpa ny kalender
-Köpa massor med julklappar
-Gå på bio med min brorson
-Gå på bio med min bästis

-Planera Sthlmsresan med Sanna och Eddie
-Fixa en fungerande laptop
-Köpa adaptorer


[tbc...]

RSS 2.0