Ventilation

När jag och S var i Paris för drygt ett och ett halvt år sedan var vi ute en av de sista kvällarna där. Vi var på ett ställe som jag tyckte var fullkomligt vidrigt, med killar som vägrade lämna mig ifred och som tog alla chanser dom kunde när man gick för att dansa. Detta byggde upp ett enormt obehag i hela mig och det kulminerade när vi långt om länge gick därifrån och två killar började följa efter oss, ta på oss och prata med oss. Det var obehagligt som fan men vi lyckades hitta en taxi och medan Sanna frågade om han kunde köra oss tog den ena killen helt plötsligt ett skamligt fittgrepp på mig.

Jag har små korta minnesbilder av vad som hände, allra tydligast är hur det kändes när han tog på mig, när han utan inbjudan trängde sig på mitt allra mest privata. Jag minns att jag vände mig om och ville skrika men inte fick fram ett ljud. Jag minns hur taxichauffören ropade "get in!" och jag minns poliserna som kom från ingenstans och tryckte upp killarna mot väggen. Visst låter det inte klokt? Var kom poliserna ifrån!? Dom var hur många som helst! Sanna hade slagit till den ena killen och puttat in mig i taxin och då fick taxichauffören tolka för poliserna pratade bara franska. Vi förstod så mycket som att dom ville att vi på nåt sätt skulle anmäla dom, men vi ville bara hem. På vägen hem minns jag att jag tittade på Paris by night samtidigt som chocken övergick i äckel och att tårarna var omöjliga att stoppa.

Jag kan fortfarande känna exakt hur det kändes med hans vidriga hand mellan mina ben. Det var en fruktansvärd kränkning som tyvärr faktiskt har lämnat en del spår. Jag är väldigt känslig för att okända människor ska ta i mig, speciellt om jag är ute. Jag är inte riktigt bekväm med oväntad kroppskontakt heller, även om det är någon bekant som kramar mig. Jag måste få lite förvarning, liksom. Detta har dock blivit bättre sen jag var med i spexet, både S och L var tidiga spontankramare, och eftersom dom visade sig vara underbara människor har det knuffat mig i rätt riktning.

Det gör mig förbannad att en idiot har påverkat mig så mycket, och det är svårt är förstå varför. Så illa var det väl ändå inte, kanske någon tänker. Och jag förstår att ni tänker så, men ändå vet jag att, jo. Det var precis så illa. Och jag ångrar att vi inte anmälde dom, även fast jag vet att jag inte hade orkat det då. Men det hade ändå blivit något slags avslut.

Nu är det mer som ett sår som nästan, nästan läker...men inte riktigt.

Kommentarer
Postat av: anna

det är så illa, baby! det är värre. jag blir så jävla arg på sånt där. jag blir upprörd, berörd, och ledsen. jag blir hatisk, illamående och gråtfärdig när jag tänker på hur allt för många killar känner att de bara kan ta för sig, när de tolkar andra människor som allmän egendom med fri tillgång. vissa sår kommer nog alltid ha ett litet ärr i bakhuvudet på en.

2007-01-19 @ 15:32:52
URL: http://annaelite.blogg.se
Postat av: ze7en

usch det där väcker gamla gamla minnen till liv. "tänk om" går på repeat som en trasig lp skiva.

2007-03-05 @ 13:05:16
URL: http://fitnesssimplified.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0