lipsticktraces

I Göteborg är sudanesiska flyktingar så desperata att få stanna i Sverige att de hungerstrejkar. Som en vädjan om att få stanna här. FN avråder från att avvisa folk till Sudan, men det har tydligen gått det svenska migrationsverkat spårlöst förbi. Förstår ni hur desperata dom här människorna måste vara? Och vad har de gjort som är så fruktansvärt i sitt land? De har haft en åsikt, som de har stått upp för. Kämpat för mänskliga rättigheter. Är inte det här människor vi borde ta vara på? Som kan göra världen till ett bättre ställe?

Som om inte det här är illa nog blev de tydligen dessutom attackerade inatt. Ett 40-tal människor gjorde Hitler-hälsningar, kastade griskött och pissade på deras tält. Vidrigt! Så fruktansvärt vidrigt att jag inte ens kan finna ord. Tårarna bara rinner på mig för att jag inte vet hur jag ska hantera min ilska.

Nationaldag idag. Trevligt, javisst. Demonstrationer överallt. Vänsterextremister protesterar mot högerextremister. Visst, jag är vänstermänniska. Men så fort en politisk eller religiös rörelse går över i extremism, då tycker jag att det har gått för långt. Att vara vänsterextrem är inte bättre än att vara högerextrem. Men om jag ändå delar in det i vi och dom, ska vi svara på deras våldsamma ideologier med att själv använda våld? Är det en lösning? Tveksamt. Ytterst tveksamt. Som tur var möttes aldrig dessa grupper. Vill inte ens tänka på hur det hade slutat.

Nä, den manifestationen som jag tänker komma ihåg från vårt första firande av nationaldagen som helgdag, det är den som tidningen Gringo anordnade. Inga banderoller eller plakat var tillåtna, utan bara den svenska flaggan. Svenskar, blattar, whatever firade tillsammans; dansade, sjöng och verkade ha det riktigt roligt!

Är det inte så det ska vara? Är det inte ett sådant land vi vill leva i?!